28 juli vaknade vi till strålande sol.

Vid åt medhavd frukost på områdets matplats i solskenet. Resan fortsatte efter väg 134 för att därefter vika av mot väg 45. Väg 45 var en smal, krokig och mycket vacker väg. Vägen gick högt, i närheten av trädgränsen. Det ser ut som ett månlandskap på sina ställen. Utsikten efter väg 45 var fantastisk i detta strålande väder. Jan-Erik hade svårt att åka långa sträckor ( mer än 5 minuter ) utan att stanna för att ta kort. Kan det bli vackrare än så här?

När väg 45 tog slut valde vi väg 9 söderut. Vi åt lunch i Valle, som var en turistort, " in the middle of nowhere". Vi åt lunchbuffe på ett hotell. Denna ort är nog utgångspunkt för vandring eller annat friluftsliv.

När Anders GPS visade att vi skulle svänga västerut mot Lyseboth, så gjorde vi det trots att vägen inte hade något vägnummer eller skylt som angav att det var vägen till Lysebotn. Det var dock rätt väg. Vägen gick mot en alpin-skidåkningsområde. Vädret denna dag var perfekt för mc-åkning. Ca 20 grader och sol blandat med "vacker-väder" moln.

Strax innan vi kom fram till Lysefjorden och Lysebotn, fanns en utsiktplats, Örnredet, med restaurang, rastplats och jättestor parkering. Det visade sig att denna plats var utgångspunkten för vandring till den kända Kjerag-bolten. Den vandringen ska vi nog göra?

Vi stannade vid denna utsiktplats, och njöt av utsikten. Vi förfärades också lite av nedfarten till Lysefjorden. Vägen stupade ca 1 km nedåt, på 7 km. Vi skulle passera 27 hårnålskurvor! Vägen ner var häftigare än Trollstigen!

När vi väl kommit ner, slog vi upp tälten i solsken och grillade kött på engångsgrill.

Dagens resa är nog bland de vackraste jag gjort på mc.

29 juli vaknade vi till regn.

Natten har också varit regnig. Vi kollade in byn Lysebotn vi hamnat.. Det visade sig att byn inte var så mycket mer än campingen. Det fanns ingen shopping, eller annan förströelse och de enda två vägarna härifrån var att åka upp hårnålsvägen igen, eller ta färjan någon timme mot Stavanger för 500 SEK. Att ha Lysebotn som utgångspunkt för dagsturer, visade sig var omöjligt. Vi tog reda på fakta om vandringen till Kjerag-bolten. Den kräver god fysisk kondition, stabila skor och oömma kläder. För att se den vackra utsikten från stenen över Lysefjorden, krävs ju dessutom fint väder. Det får bli ett annat år!

Dagen fortsatte med regnskurar.

30 juli vaknade vi till uppehåll.

Efter frukost packade vi ner tälten, för att åka med färjan kl 12.

Vi hade packat klart 11.30. 11.32 kom ett skyfall som pågick ca 1 timme.

Färjan gick Lysefjorden mot Stavanger, och ombord blev vi guidade om vad vi såg. Vi såg bl a Kjerag-bolten och Preidikstolen. Resan tog 1-2 timmar. Vädret förändrades och tidvis sken solen.

Du kan ändra denna exempeltext. Peka här och klicka på knappen "Redigera text". Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Vid Forsand åkte vi av färjan, och startade vår resa norrut. Vi följde väg 13 till Inrem Eiane, där vi valde den " gula " smala vägen över berget. Återigen mycket vacker utsikt, bra väder och härlig mc-väg.

Vi kom åter ut på väg 13 som är en vacker, trevlig väg med många tunnlar och utsikt över vattendrag. Tunnlarna är allt från 100 m till flera km långa, ibland utan belysning och kurvor mitt i. Vädret är bra för mc-åkning under denna dag.

Vid 18-tiden kom regn. Vi började leta boende för natten. Då regnet blev ihärdigt, valde vi att " åka " fel väg för att komma fram till en camping. Röldal med flera campingplatser låg några km bort.

Vid första campingen visade det sig att gräset badade i vatten, och alla stugor var upptagna. Vi fick hjälp med nummer till övriga boendeformer i byn, som hette Röldal. Anders kolla upp läget på de olika ställen, och fann till slut en "tant" som hyrde ut rum.

Det visade sig att detta "rum" innehöll ett stort allrum, kök, badrum med golvvärme, klädkammare samt sovrum och balkong! Allt för 700 NOK.

Utsikten från balkongen är bedårande!

31 juli vaknade vi till växlande molnighet.

Efter frukost, som avnjöts inomhus medan det regnade ute, åkte vi tillbaka till vår ordinarie rutt och regnet följde med oss. Vi åkte väg 134 till väg 13. Vid Odda, svängde vi västerut mot " udden " och kom till Jondal. Där åt vi en ganska god köttbit medan vi väntade på färjan. På andra sidan vattnet åkte vi turistvägen mot Granvik. Tyvärr var inte vädret med oss, så vi såg inte så mycket av den " förmodade " vackra utsikten.

Vädret denna dag har förstört det mesta av utsikten, och vi är ganska blöta ( på utsidan ) och frusna. Så småningom hittade vi en camping som hette Espeland. Där var det "självservering", dvs nyckel satt i stugdörren så det vara bara att välja en stuga. Camping-värden bodde i närheten och komma bara till campingen sporadiskt, t ex för att ta betalt.

Denna camping beboddes primärt av norska husvagnsåkare som var långliggare, och därutöver fanns några stugor för korttidsuthyrning.

Efter dagens regn, var det skönt med en stuga. Hela stugan användes som "klädstreck", för att torka halsdukar, handskar osv.

1 augusti vaknade vi till strålande sol.

Vi åkte mot Flåm efter väg E16. Trots numret, var detta en vacker och trevlig väg. Som en bra svensk 70-väg. Den gick efter vattendrag och slingrar sig fram efter bergväggen med fin asfaltsbeläggning. Sol, bra beläggning och slingriga vägar med fin utsikt. Kan livet bli bättre?

När vi kom fram till Flåm, var den första turen med " Flåmbanan" fullbokad. Vi bokade nästa avgång, ca 2 timmar senare, vilket innebar att vi tid till lunchbuffé och shopping. Detta var ett turistmecka med massor av turistshopping. Här lägger lyxkryssarna till, så platsen kryllade av japaner.

Tåget ( Flåmbanan ) är ett av de tåg som har mest stigning i världen, gick upp efter bergkanten till ca 1000 m höjd. Resan genomfördes i strålande väder, så utsikten var magnifik. Resan tog ca 1,5 timme fram och tillbaka.

Efter tågresan styrde vi färden mot Aurland. Vid Aurland valde vi att inte åka Norges längsta tunnel genom berget, utan ta turistvägen ( Aurlandsvägen ) över berget till Laerdal.

Denna väg var bland de bästa på hela resan!

Strålande väder, otrolig natur, häpnadsväckande utsikt och fantastiska mc-vägar!

Vi stannade på toppen ( långt över trädgränsen ) och fikade. På toppen var det fint väder, och fortfarande ca 12 grader.

Väl framme i Laerdal slog vi upp tälten. Laerdal camping är en 5-stjärnig camping, så här finns allt man behöver. Laerdal är dessutom ett större samhälle med affärer osv. Vi stannade två nätter i Laerdal och hade ganska fint väder hela tiden.

3 augusti vaknade vi till grådis och ca 12 grader.

Under natten hade ett kraftigt regnväder gått förbi, och delvis var det också hård vind.

Vi kunde dock äta frukost och packa ner tält mm under uppehåll. Idag börjar hemfärden.

När vi började klättra uppför berget efter väg 52 såg vi att vi var på väg in i molnen. Efter en stund åkte vi rätt in i dimman, och det blev ordentligt blött, men jag vet inte om det var dimman som var så blöt eller om det regnade. Dimman gjorde dock att utsikten, eller rättare sagt sikten, försvann helt. Samma väder fortsatte hela dagen. Tidvis var det dock väldigt tydligt att det regnade. Uppe på berget i fukten och regnet blev det riktigt kallt. Temeraturenmätare på hojen visade ca 40 grader Fahrenheit, dvs ca 10 grader C. Karin som åker på en " öppen " hoj, blev riktigt kall och blöt. När vi stannade och tankade i skidorten Hemsedal, letade Karin efter nya varma och torra handskar t ex skidhandskar. Norrmännen tyckte dock det var sommar, och hade därför inga skidhandskar nu. Vi fortsatte vår resa till Gol, där vi stannade för lunch men också lyckades köpa torra och varma handskar, avsedda för jakt och fiske.

Sista etappen denna dag gick till Hönefors där vi återigen valde att bo i hytta pga regnet. Som tur är kostar hyttor/stugor i Norge lika mycket som två tält, så det är inget svårt beslut att välja hytta när det är blött och kallt.

Denna dag har varit regnig och kall hela tiden, och all utsikt har gått förlorad. Jan-Erik och Karin har åkt denna väg tidigare, och vet att det är vackert. Av detta såg vi dock inget denna gång.

4 augusti vaknade vi till grådis och ca 15 grader.

Dagens resa hemåt gick sydost mot Kongsvinger och därefter Torsby. När vi närmade oss gränsen blev vädret bättre. Väl framme i Sunne, som var dagens mål var det en strålande sommardag. Vi satte upp tälten och åkte in till byn och köpte några pilsner, som hjälpte till att återställa vätskebalansen.

På kvällen gick vi in till centrum och åt på en asiatisk restaurang.

5 augusti vaknande vi till uppehåll, men tungt dis.

Natten hade gett en hel del regn, så tälten var återigen blöta.

Vi kunde dock packa under uppehåll. Temperaturen steg successivt och när vi väl checkade ut hade den stigit till ca 23 grader.

Dagen blir transport-sträcka hem. Vi åkte E45 till Karlstad, och därifrån E18 till Stockholm.

Vid hemkomsten läste vi av Karins trippmätare, som visade på 264 mil. Då hade Karin och Jan-Erik åkt till Dröbak via Västervik och Göteborg. Skillnaden för Anders och Lena som åkte från Lidingö till Dröbak är nog bara några mil.

Sammanfattningen blir nog att denna Norge-semester var blöt, att det var många mycket trevliga vägar, en fantastisk natur och mängder med häpnadsväckande utsikter och ett trevligt sällskap.

Vi kommer definitivt att åka till Norge igen.

Jan-Erik och Karin

Nedan en film som Karin satt ihop som ett skolprojekt. Sätt på högtalarna först!